Moomsteatern i Malmö grundades 1987 i samarbete mellan initiativtagare Kjell Stjernholm och Studieförbundet Vuxenskolan. Tanken var att starta en teatergrupp för personer med intellektuella funktionshinder som inte hade pedagogiska och terapeutiska mål som främsta syfte. Detta skulle vara en teatergrupp med enbart konstnärliga mål som gör teater för publiken skull, inte för de medverkandes skull.
1992 blev Moomsteatern en Daglig Verksamhet in Malmö stad med en fast heltidsensemble inom omsorgens ram, under samma villkor som andra inom omsorgen: förtidspension och så kallad flitpeng på 26 kr om dagen. Tretton personer med intellektuella funktionshinder blev på så vis skådespelare på heltid.
Man siktade på att bygga upp en demokratisk organisation, där skådespelarna gavs makten att bestämma vilka projekt som skulle genomföras och att sparka den konstnärlige ledaren och anställa en gästregissör om man så ville. Tidningarna hade börjat visa sitt intresse för teatern och inom loppet av några år recenserades teatern på samma sätt som stadens övriga etablerade teatrar.
2003 satte Moomsteatern upp Speciells Evangelium, en musikal där Jesus återföds i modern tid och visar sig ha Downs Syndrom. Föreställningen blev en enorm publikframgång och produktionen hade mer än sjuttio personer anställda. På scenen fanns 45 artister från 17 olika nationer och samtliga hade marknadsmässiga löner. Eller nej, inte samtliga - de tretton skådespelarna med intellektuella funktionshinder som skapat plattformen för projektet hade fortfarande 26 kr om dagen. I en föreställning som handlade om människors lika värde. "Detta gör vi inte om" sa Moomsteatern.
Här finns grunden för Moomsteaterns nya skepnad. Den skådespelare med intellektuellt funktionshinder som klarar sitt arbete med fullödig konstnärlig kvalitet ska ha lika lön för lika arbete. Vi avser att inte längre bidra till den diskriminering av människor med funktionshinder som vi vill motverka.
Fem av skådespelarna ur den gamla gruppen valdes ut, vidareutbildar sig på Teaterhögskolan i Malmö och fick 2005 fast anställning på Moomsteatern, enligt Teaterförbundets avtal, på samma premisser som icke utvecklingsstörda skådespelare. På scen integreras de med gästskådespelare som har mångårig erfarenhet inom teaterlivet. Bakom scen finns en stab av heltidsanställda och projektanställda tekniker, administratörer och konstnärer. Kjell Stjernholm delar numera chefsskapet med Suzanne Hellberg och teatern är i grunden en stiftelse som heter Stiftelsen för Professionell Integrerad Scenkonst. Där är vi idag.
Teaterchef Kjell Stjernholm berättar sin historia:
Det var en gång en Stockholmar som inte visste vad han skulle göra när han flyttade ner till Malmö. Han hade länge ägnat sig åt att bygga en pedagogisk modell för teaterarbetet bland människor med funktionshinder. Alla jublade åt hans förträfflighet, men ingen ville betala hans lön. Istället ersattes han med insparade värmepengar och som hemspråkslärare i Egyptiska.
- Jag ger mig själv ett år att etablera mig i Malmö, annars omskolar jag mig till lärare och får juni, juli och augusti, sa han till sig själv.
En fågel hade viskat i hans öra att det fanns projektpengar för ”Kultur i vården”. Han smorde munlädret och sprang upp på Studieförbundet Vuxenskolans kontor. Befriad från tvånget att till varje pris hitta ett arbete, det var ju 80-tal, föreslog han att man skulle göra något helt nytt.
- Satsa alla pengar på en grupp, sa han. Jag har ingen lust längre att springa ett maratonlopp mellan olika grupper som ska pedagogiseras. En grupp, endast konstnärliga mål, och låt oss se vart det tar oss.
Sen höll han för en gångs skull tyst, och väntade på ett nej.
Han var jag, Kjelle. Svaret blev ”Jaaaaaaaa!!!!!!”
Jag snörde på mig skorna, och startade ett nytt maraton. Moomsteatern.
Redan under år 2 började jag skissa på Moomsteatern som en heltidsteater, med flera parallella föreställningar, projekt med olika inriktning, gästregissörer och professionella produktionsmetoder. En teater där navet var de som uträttade arbetet - skådespelarna.
Efter fem år nådde vi dit. Ett gott samarbete med Malmö stad gjorde att kommunens dagliga verksamhet och teaterns projektledning kunde erbjuda en arbetsplats för en ensemble av utvecklingsstörda skådespelare på heltid.
Allt eskalerade. Den konstnärliga kvaliteten tog hem prestigefyllda priser. Recensenterna gjorde vågen. Publiken köade. Och vi utformade processer som gjorde att vi nu kunde producera teater med professionell kvalitet snabbare än våra kolleger.
Men medan alla andra hade marknadsmässig lön hela tiden de jobbade på teatern, så hade de som genererade pengarna och framgången – våra skådespelare med funktionshinder – förtidspension och 26:- om dagen. Vi ställde oss frågan: Hur mycket bättre måste en utvecklingsstörd skådis vara (än en statistiskt normal) för att få vara med på samma villkor?
Nu är de fem skådespelare som nått fullödig professionell konstnärlig kvalitet löneanställda enligt avtal. De är medlemmar i Teaterförbundet, och har akademiska poäng från Teaterhögskolan i Malmö. De bär upp en teater på dryga 20 årsverken med sitt unika scenspråk och sin professionella kompetens.
Men vi stannar inte där. För även om vi är fler, ambitionerna större och kvaliteten högre, så ingår det i teaterns nerv att aldrig sluta utveckla. Det finns alltid något mer som kan göras.
Vi har gjort komedier, satirer, musikteater, barnteater och revy. Vi har turnerat lokalt och i världen, föreläst, samarbetat med statistiskt normala skådespelare, showat och berikat studiebesökare i 1000-tal. Och vi har skapat en arbetsplats dit alla vill tillbaka.
Och vad erbjuder framtiden? Konstnärligt vet vi inte, för vi skapar den medan vi arbetar. Men det blir fler produktioner, vildare ideer, större utmaningar och utvecklade kontaktytor. Det ingår liksom i konceptet.
Organisatoriskt arbetar vi för att bli en kulturinstitution med nationell status och finansiering. Vi gör det inte för att några människor med funktionshinder förtjänat en klapp på huvet. Vi gör det för att låta omvärlden berikas av högkvalitativ teaterkonst och ett unikt scenspråk.
Kjell Stjernholm, teaterchef/konstnärlig ledare
|
Historik 
